För en vecka sedan lämnade jag trygga Svedala och begav mig ut i stora vida världen igen. Adjö till vår kultur, vårt sätt att se på saker och våra värderingar. Rakt in i den mixen av alla typer av spännande människor, spännande kulturer och allt annat som missionen innebär.
Tja, vad är jag tillbaka till egentligen? Missionen, Kaoset, Hettan, Mygel & Korruption, Utmaningen, Delhi....?
Säg vad jag inte har kommit tillbaka till.....
Som ni märker så har jag landat rakt ner i denna missionens verkligenhet! När jag tidigt på morgonen, efter knappa dygnets resande, kröp till kojs blev jag direkt påmind om att jag var i Delhi. Detta eviga (o)ljud!Eviga tutande, trafiken och oljud dygnet runt!
Alltså in med öronpropparna för att kunna sova.
Märk väl att efter dryga 15 års erfarenhet av att sova med soldater tält, skumpandes i bilar och bussar, på golv i ledningshytter och till och med under pågående strider borde jag ju vara van. Men icke sa Nicke. Detta evaiga tutandet, oväsendet och tjoandet som pågår hela tiden tränger rakt genom alla skyddsmurar och gör att jag ibland vaknar till och med när jag har öronproppar i!
På kontoret var det full rulle. 2 extra bilar med förare hade skickats ner från Islamabad för att understödja besöket av ett FN-högdjur (och hans kollegor) som jobbar i Libanon. Dessutom hade den högste "civilisten" inom vår mission och en av hans kollegor kommit till Delhi för att träffa sina "FN-kompisar" som var på besök från Libanon.
Av en ren slump råkade hans barn (FN-killen från libanon) fira sitt bröllop här i stan samma vecka.
Har nu försökt att hitta "snygga formuleringar" på hur det gick till, vilka resurser som användes till vad. Går inte... Mår bara illa... Detta hade varit något för Anders Perklev att kolla på!
Det var är inte bara hög temperatur på kontoret utan det är så även utomhus. Vintern har tagit slut, vi är mitt inne i våren och temperaturen stiger för varje dag som går.
Dagtid ligger qvicksilvert oftast kring eller strax över 35 grader, nattetid glider det ner mot 17-19 grader. Och alla säger att mars är den behagliga månaden innan värmen slår till på riktigt. Oavsett vilket är det varmt redan nu. Riktigt varmt....
Hotellverksamheten här på kontoret pågår för fullt. Veckan som jag har varit här har det varit fullbelagt hela tiden. Har haft sällskap av filippinos och koreaner. Återigen är det nya upplevelser som man får längs vägen. Vissa ler man åt av glädje, vissa andra ler man åt ändå...
Tycker att det är riktigt roligt att en koreansk kollega är så modig (och har så öppet sinne) att hon har bestämt sig för att åka till Sverige på sin lediga vecka. "Jag vill besöka landet som alla Svenskar pratar om hela tiden. Det verkar så intressant, bra och spännande." Självklart tömde jag min plånbok på alla svenska stålar jag hade och gav henne med motiveringen att då kunde hon iaf köpa en cola på arlanda när hon landat eller pynta första SL biljetten innan hon växlat pengar.
Hon tackade, sa att hon redan växlat lite hos de andra svenskarna och stoppade ner mina 70 spänn bland de tre femhundringarn som redan fanns i plånboken. Jaja.. tanken var god iaf...
Det största molnet på min horisont är min civila medarbetare...
Kulturskillnad, javisst. Inga problem. Att jag som "überduktig svensk" har problem när man myglar kan jag oxå inse och försöker därför svälja en hel del. Men här handlar det om så stora mänger att svälja att jag klöks allt som oftast. Och återigen finns det ingen vilja högre upp i organisationen att ta tag i detta.... Tugnt!
Hade nästan önskat att Janne Josefsson skulle ha vägarna förbi... Tänk hur han skulle kunna gräva runt i sörjan....
När jag lämnade hemma såg jag nästan fram emot att komma tillbaka ner till missionen. Nu kom jag på mig själv med att sitta och skissa på hur många veckor jag har kvar innan jag roterar hem. Som tur avbröt jag mig själv innan jag hann räkna färdigt!
Nu gäller det att hitta tillbaka till "rutiner". Att lära sig att se förbi vissa saker, fokusera på de positiva (som faktiskt finns) och få bollen i rullning igen.
Eller som en viktig person skrev till mig... Att jag blivit
"... erfaren och klog nog att inte göra av med energit på "fel saker."
Tja, vad är jag tillbaka till egentligen? Missionen, Kaoset, Hettan, Mygel & Korruption, Utmaningen, Delhi....?
Säg vad jag inte har kommit tillbaka till.....
Som ni märker så har jag landat rakt ner i denna missionens verkligenhet! När jag tidigt på morgonen, efter knappa dygnets resande, kröp till kojs blev jag direkt påmind om att jag var i Delhi. Detta eviga (o)ljud!Eviga tutande, trafiken och oljud dygnet runt!
Alltså in med öronpropparna för att kunna sova.
Märk väl att efter dryga 15 års erfarenhet av att sova med soldater tält, skumpandes i bilar och bussar, på golv i ledningshytter och till och med under pågående strider borde jag ju vara van. Men icke sa Nicke. Detta evaiga tutandet, oväsendet och tjoandet som pågår hela tiden tränger rakt genom alla skyddsmurar och gör att jag ibland vaknar till och med när jag har öronproppar i!
På kontoret var det full rulle. 2 extra bilar med förare hade skickats ner från Islamabad för att understödja besöket av ett FN-högdjur (och hans kollegor) som jobbar i Libanon. Dessutom hade den högste "civilisten" inom vår mission och en av hans kollegor kommit till Delhi för att träffa sina "FN-kompisar" som var på besök från Libanon.
Av en ren slump råkade hans barn (FN-killen från libanon) fira sitt bröllop här i stan samma vecka.
Har nu försökt att hitta "snygga formuleringar" på hur det gick till, vilka resurser som användes till vad. Går inte... Mår bara illa... Detta hade varit något för Anders Perklev att kolla på!
Det var är inte bara hög temperatur på kontoret utan det är så även utomhus. Vintern har tagit slut, vi är mitt inne i våren och temperaturen stiger för varje dag som går.
Dagtid ligger qvicksilvert oftast kring eller strax över 35 grader, nattetid glider det ner mot 17-19 grader. Och alla säger att mars är den behagliga månaden innan värmen slår till på riktigt. Oavsett vilket är det varmt redan nu. Riktigt varmt....
Hotellverksamheten här på kontoret pågår för fullt. Veckan som jag har varit här har det varit fullbelagt hela tiden. Har haft sällskap av filippinos och koreaner. Återigen är det nya upplevelser som man får längs vägen. Vissa ler man åt av glädje, vissa andra ler man åt ändå...
Tycker att det är riktigt roligt att en koreansk kollega är så modig (och har så öppet sinne) att hon har bestämt sig för att åka till Sverige på sin lediga vecka. "Jag vill besöka landet som alla Svenskar pratar om hela tiden. Det verkar så intressant, bra och spännande." Självklart tömde jag min plånbok på alla svenska stålar jag hade och gav henne med motiveringen att då kunde hon iaf köpa en cola på arlanda när hon landat eller pynta första SL biljetten innan hon växlat pengar.
Hon tackade, sa att hon redan växlat lite hos de andra svenskarna och stoppade ner mina 70 spänn bland de tre femhundringarn som redan fanns i plånboken. Jaja.. tanken var god iaf...
Det största molnet på min horisont är min civila medarbetare...
Kulturskillnad, javisst. Inga problem. Att jag som "überduktig svensk" har problem när man myglar kan jag oxå inse och försöker därför svälja en hel del. Men här handlar det om så stora mänger att svälja att jag klöks allt som oftast. Och återigen finns det ingen vilja högre upp i organisationen att ta tag i detta.... Tugnt!
Hade nästan önskat att Janne Josefsson skulle ha vägarna förbi... Tänk hur han skulle kunna gräva runt i sörjan....
När jag lämnade hemma såg jag nästan fram emot att komma tillbaka ner till missionen. Nu kom jag på mig själv med att sitta och skissa på hur många veckor jag har kvar innan jag roterar hem. Som tur avbröt jag mig själv innan jag hann räkna färdigt!
Nu gäller det att hitta tillbaka till "rutiner". Att lära sig att se förbi vissa saker, fokusera på de positiva (som faktiskt finns) och få bollen i rullning igen.
Eller som en viktig person skrev till mig... Att jag blivit
"... erfaren och klog nog att inte göra av med energit på "fel saker."
Jag fattar inte hur folk tänker...men nått possitivt i all elände är ju att du snart får besök...av din älskade flicka:)))
SvaraRaderaPuss och kram din C
Det har jag inte riktig tänkt på att lika väl som det är kul att komma hem, så innebär det att du åter börja tänka på vårt Svenska sätt och tänka i våra värderingar. Sedan måste det så klart ta ett tag innan du kommer in i deras tanke sätt. En omställning fram och tillbaka, måste vara jobbig även om du vet……men.
SvaraRaderaVar rädd om dig och ha det bra tills nästa gång du är hemma
Kram syrran
Som din kvinna skrev... snart får du ju fin-besök ;) Hoppas tiden kommer gå fort för både din och vår skull! :) Va rädd om dig! Kraaam Jenny
SvaraRadera