Det kliar...

Har klåda. Kliar på typ... Armar, ben, nacken, magen, huvudet. Lite här och lite där... Kliar verkligen över allt.

Sist jag var på mission och fick klåda berodde det på att min lever hade lagt av. Då blev jag inlagd och var seriöst sjuk i flera dagar. På den tiden fanns ett norskt fältsjukhus nästgårds och även ett svenskt team jobbade där. Så jag blev mycket väl omhändertagen och undersökt. Prover togs, tester kontrollerades och alla var mycket fundersamma.

Kändes iofs sådär när läkaren sa ”du har inte någon allvarlig cancer, det har vi uteslutit. Nu ska vi gå vidare på listan” Skönt att jag inte hade cancer, men obehagligt att de började i den änden...

Den gången hittade den västerländska läkekonsten inte felet. Att jag var sjuk, javisst. Men ingen förstod riktigt varför. Domen blev ”någon okänd virussjukdom” som lugnade ner sig efter ett par dygn. Enda menen blev lite pigmentförändringar...

Är ganska säker på att det inte är så illa denna gången. Just nu bedriver jag självdiagostik och kommit fram till två möjliga alternativ.

• Antingen så får jag tidigarelägga årets julbad ett par dagar, tvaga mig rejält redan nu, lyxa till det med nya kallingar och hoppas på att det hjälper. Tycker dock inte att jag luktar särskilt illa...!
• Eller så bor det något skumt i vårt vatten som gör att det kliar... Eller jo, självklart bor det skumma saker i vattnet här! Dels är det alltid lätt brunfärgat och dels så står vattencisternen i gassande sol uppe på taket. Det innebär att bakterieodlingen håller minst 30 grader dagtid. Så självklart...

Eftersom jag är en liten fegis så gaderar jag mig mot båda två alternativen. En liter klorin har precis hällts i vattencisternen och jag kommer att skrubba mig i ”simhallsvattnet” ikväll.

Hoppas bara att det hjälper, för vem vill komma hem till sambon med klåda både här och där....??