Ville väl, men....

Nämnde för min förare att jag tänkte köpa lite blommor att ta med hem. Ni vet, att mötas på tågstationen och  ett stort fång röda rosor... Ja... lite klyshigt, men varför inte?

Jo, då utbrister han. –Ja, dom säljer blommor billigt varje morgon på ett torg i närheten!

Lysande tänkte jag och börjar köra lite kontrollfrågor.

Säljs det alla dagar? –Ja!

Är det bra grejor? –Ja!Typ grossist försäljning till gatuförsäljare...

När säljs det? –Tidigt på morgonen.

När är det? –typ kl 4-5-6

Igår morse gick jag morgonpromenad i den riktningen och kollade lite. Hittade inget men så en kille, som jag känner igen som gatuförsäljare i grannkvartert, komma gående från ”rätt riktning” med en famn full med blommor. Eftersom jag var lite sent uppe den morgonen, typ halv åtta, gjorde jag antagandet att det fanns blommor i närheten men jag var inte på exakt rätt ställe. Dessutom var jag kanske sent ute.

Så igår kväll kollade jag igen. Säljs det blommor där imorgon, är det på rätt plats och så vidare.... fick bekräftat att jo vid 5-6 tiden säljs det blommor och tvingade tillochmed honom att peka på en karta!

Saken är biff, nu skulle det köpas blommor i massor! Satt klockan på 0500 imorse och började 40 min promenad mot ”blomstermarknaden”. Iskallt ute (typ 6 grader) och inte en käft sålångt ögat såg. Tillochmed de herrelösa hundarna låg och huttrade hörnen.

Ja, ni kan ju gissa hur utfallet blev....

Väl framme så är där stendött!! Inte en käft, inte ens resterna av en pellagonia som låg och skräpade på marken... Så det var bara att vända på snoken och knata hemmåt igen...

Så återigen har vi lärt oss att förtroende är bra, kontroll är bättre men inte ens det hjälper alltid i Indien. För han ville säkert väl, men hade inte helt rätt...

Får väl stanna till på pressbyrån på stationen för att köpen en blandad bukett istället....

Av praktiska skäl så har jag fördröjt detta inlägget en dag, vill ju inte förstöra överraskningen från pressbyrån!