2011-11-04

Får vem som helst ha en blå basker??


Bra fråga… Enkelt svar JA!!
För tyvärr så kan vem som helst knata in i en butik och köpa sig en blå basker för att sedan leka FN soldat…

Ska jag vara lite seriös och försöka svara på frågan som jag har fått både i kommentarer och direkt hemifrån så blir det en ganska svår uppgift.
Här gäller det att å ena sidan inte kränka, förolämpa någon person eller organisation (vilket i förlängningen kan innebära problem för mig) medan å andra sidan försöka beskriva det på ett så rättvisande sätt som möjligt.




Detta blev nog mitt längsta blogginlägg hittills. Har du inte tid med allt så hoppa ner till de avslutande styckena för att förstå vad jag menar med att myntet har två sidor!



Nu baserar sig mitt svar på frågan ”Får ven som helst ha en blå basker??” huvudsakligen på information som jag har fått officiellt, men även på mina egna erfarenheter och efterforskningar.

Den politiska nivån och spelet med att FN fråga olika nationer inofficiellt, halv officiellt och slutligen officiellt om de vill och kan bidra med trupp till olika missioner hoppar jag över. Alldeles för lång historia… 

Kortversionen är att Sverige har lovat att bidra med 5 officierare och 1 sjukvårdare till missionen i Kashmir.
Samma sak är det med de andra nationerna här i UNMOGIP. Finland, Italien, Kroatien, Korea, Filippinerna, Chile, Uruguay har alla har lovat att bidra med ett bestämt antal officerare.

Alltså har Sverige (och de andra nationerna) fått en kravlista, en beskrivning på vad som behövs. I vår mission skall militärobservatörerna bland annat ha…
  • Militära kunskaper
  • Internationell erfarenhet, gärna i multinationella miljöer
  • Kapten till majors grad
  • Vältränade fysik (inte för att vara snygg, utan att klara av jobbet)
  • Ålder 35-50 år (lite osäker på den…)
  • Körkort
  • Engelska kunskaper enligt en viss fastställd nivå!

Sedan är det upp till varje land att skaka fram rätt antal med rätt kvaliteter.

För att kvalitets säkra detta, till viss del iaf, så gör det vissa kontroller när vi anländer till missionen. Bland annat har jag gjort ett engelska test, fått fylla i hälsodeklarationer och ange mina tidigare erfarenheter.

Sedan har jag gjort en introduktionsperiod och fått ett omdöme samt ett officiellt godkännande att jag är tillräckligt kompetent och interoperabel (fint ord som betyder att man funkar och passar in i systemet!).
Samma sak gäller alla mina kollegor.  Förutsätter jag, annars vore de väl inte här??

Visst låter det bra!





Låt oss gå över till myntets andra sida eller det som vissa kallar ”den nakna sanningen”



Uttagning
Faktum är att i vissa länder ses detta som en belöning att åka på FN mission.
  • Du kan tjäna rejält med pengar.
  • Det kan vara ett viktigt steg i karriären
  • Eller så är det ett tack för en lång och trogen tjänst.

Helt oberoende på lämplighet eller kompetens!!

Finns även rykten om svågerpolitik och korruption för att få jobben här.
Tjäna en rejäl slant på ett ställe som ingen märker om du gör ett skitjobb eller ej.


Ålder och grad
I vissa länder betyder graden ALLT. En kapten, och vissa fall major, är en arbetare som fortfarande är ute på fältet och i värsta fall skitar ner sig medan de högre graderna är ”finare” och har kommit upp sig i smöret.
Och i kombination med förklaringen till hur vissa uttagningar går till, kan du ju själv lista ut att ingen sketen kapten kommer iväg på FN-tjänst.

Kravet på grad och ålder tror jag beror på att man vill ha en viss kategori människor i missionen. Det innebär antagligen att man har vissa kunskaper och färdigheter som är lämpliga för just detta jobb.
För visst blir det problem när man är två grader för högt, dessutom fått en grad borttagen för att det inte skall vara allt för uppenbart, 10-15 år för gammal och inte varit på fältet på många år.

Jag har själv upplevt en äldre överste som hade stora problem med att en snorvalp till kapten var chef just den dagen…. Synd för honom bara att snorvalpen inte brydde sig….

Jag iofs har lika stora problem med en jämngammal major som inte kan acceptera att jag är utsedd chef här på fältstationen, för han är ju faktiskt major…
Dessutom är det klart uttalat att grad har INGEN betydelse här, alla är lika och man utser chefer oberoende på graden man har.


Militära kunskaper
Kan ju tyckas självklart, men… Det finns vissa här som inte har särskilt mycket ”militär erfarenhet”. Och då blir det svårt att prata med pakistanska och indiska officerare, att handha vår utrustning eller att förstå systemet.

Startsträckan blir ju avsevärt längre när man är civilt utbildad sjuksköterska som jobbar på ett militärsjukhus med enbart sjukvård. Hon har iofs militär officersgrad, men mig veterligen ingen militär kunskap eller erfarenhet. (Märk väl, hon gör inte sjukvårdsuppgifter här, utan jobbet som militärobservatör.)

Samma sak är när man är en gammal reservofficer som är helt teknikfientlig(okunnig) och kan ingenting om hur en radio fungerar. Helt allvarligt, kollegan fick visa honom hur en mikrovågsugn fungerade ”för sånt modernt hade inte han hemma”! Mycket att lära sig…

Finns fler exempel. Båtåkaren kan inget om armens strukturer eller system. Säger ju själv att han inte kan något om kartor, kan bara sjökort….

Engelska
Det är väl ingen som pratar bra engelska här, eftersom vi inte har folk som är födda med engelska som modersmål i missionen.
Det gemensamma språket är ”Bad English”. Bad eller worse

För min egen del pysslar jag också med bad english, men kanske på en lite högre nivå. Jag har en hel del erfarenheter i engelska som arbetsspråk.
Detta då jag har jobbat 3 av 4 missioner i internationell stab med engelska som arbetsspråk, tillbringar över ett år på resande fot där engelskan dominerade och jobbat både civilt och militärt (på övningar och andra utlandssamarbeten) i över ett halvt dussin länder.

Summa summarum, jag kan uttrycka mig mer än tillräckligt bra och är van att jobba med dålig engelska som gemensam nämnare.

Men här i missionen finns tyvärr kollegor som är extremt handikappade på grund av att de inte kan engelska! De kan helt enkelt inte uttryck sig eller så förstår de ingenting av vad som sägs. Eller oftast båda två samtidigt.

Just det! Det finns ju engelska testen som man skall klara av!

Men det är inget hinder. Samma dag som jag gjorde mitt prov så försökte en kollega för tredje gången (misslyckades igen) trots att han fått originalprovet att öva på.
Sedan finns det rykten om att exakt samma prov har skickats ”hem” till vissa nationer för att de ska kunna lära sig provet utantill innan de kommer hit.

Det är skrämmande hur dåliga vissa är på engelska. Jobbet blir undermåligt när man inte förstår eller kan uttrycka sig. Och vill inte ens tänka på tanken om något skarpt skulle hända…
Satt igår och förhörde en pakistanier angående en utredning som vi gjorde. Den kollegan skulle skriva anteckningar i dator. När jag ”kontrolläste” hade han endast antecknat typ 50% av vad vittnet sagt och dessutom var 75% felaktigt eller osanning av det han skrivit….  Say no more….

Skicka hem folk?
Visst skulle man kunna skicka folk som inte uppfyller kraven, eller rättare sagt de borde skickas hem!

Men nu kommer problemen på rad.
  • Skickas någon hem är det samma sak som att underkänna landet som har godkänt och skickat hit honom/henne. Gissa hur det skulle tas emot i FN’s politiska sfär!
  • Vem har ”mandat” eller ”befogenheter” att avskeda någon? Då säger man ju samtidigt att jag är mer värd/bättre än någon annan. Och så kan det ju inte vara i FN där alla är lika värda.
    Självklart finns det flera mellanchefer och framförallt generalen som har det ansvaret och alltså borde göra det. Men...
  • Skickas någon hem blir det en vakans och då vet man aldrig när ersättaren kommer… Alltså saknas någon och det skulle ju kunna innebära att vi inte kan lösa våra uppgifter. Hur skulle det se ut i veckorapporten??
    Håller med” min” CO som sa en gång i tiden.” Hellre en vakans som syns, än någon som inte duger men fyller ut platsen.” (För då märker ju ingen att man saknar kompetensen)


Dessutom är så många här så pass konflikträdda och kör strutsens klassiker, kör huvudet i sanden, att det är skrämmande. Ingen orkar att bry sig, för klagar man så leder ju det till mer jobb. Ställer man krav så får man mer uppgifter att lösa.
Det har varit såhär sedan 1949 och jag åker ju hem om några månader. Sen är det någon annans bekymmer…


Vad vill jag ha sagt med alla dessa rader…?
Att det finns kollegor här som inte gör ett bra jobb?
Att det finns kollegor här som inte är lämpliga för detta jobbet?
Att saker skulle kunna göras annorlunda?
Att FN’s fina framsida har en baksida också?

Japp, det är precis vad jag vill säga!

Men samtidigt så vill jag säga….
Att antagligen (förhoppningsvis) är dessa kollegor bra på något annat.
Att det inte är fel på människan, utan att människan är på fel plats.
Att det finns mer än ett sätt att göra saker på.
Att jag inte är felfri, absolut inte.

Att FN’s tanke och vilja att ”alla skall vara med” är en fin tanke och viktig policy.

Men vi kan samtidigt inte blunda för att myntet har en baksida…

3 kommentarer:

  1. Jag hoppas verkligen inte du råkar i blåsväder pga min fråga och jag har läst ditt svar med stor entusiasm och stort intresse eftersom det låter som att du och jag jobbar på samma jobb (fast vi har blåa arbetskläder, inte blå basker)! En dag när du kommit hem till gamla Svedala och vår kommande tillökning har en bra dag lyssnar jag gärna mer på allt detta. Det är oerhört intressant (nej jag skojjar inte!) att få denna inblick

    SvaraRadera
  2. Du är klok som en bok min vän!!
    Puss puss
    Din Carolina

    SvaraRadera
  3. Jag tror minsann att du börjar förstå..
    Jag är tyvärr tvungen att ställa mig bakom allt du säger (och även det du inte vill säga, men tycker också).

    Kämpa på..det är en erfarenhet om inget annat.

    SvaraRadera