I Islamabad...

Sitter nu i vår "svensk lägenhet" i Islamabad och reflekterar lite över veckan som gått. Sitter och lyssnar på Absolut Svensk Sommar.

Böneutroparen kallar till skymningsbönen och de numera välkända, klassiska fraserna ekar över staden. Självklart stänger jag min musik (av respekt såklart) och väljer att lyssna lite extra denna gången. För snart har jag byt ut minaretens rop till äkta svensk sommar... Skönt!

 Nu har det gått en vecka sedan jag lämnade Delhi och lika länge sedan jag skrev... Vill verkligen inte påstå att tiden går fort, men det har hänt en hel del de första dagarna och nu de senaste har jag inte känt lusten att skriva. Mest dödat tid...

Livet här i Islamabad är annorlunda, såklart. Både rent praktiskt men även känslomässigt.



Vår lägenhet ligger inne i den diplomatiska enklaven, vilket borde innebära ett bättre/säkrare/bekvämare liv. Fördelarna är att här inne att jag kan sitta i bar överkropp i hörnet av trädgården utan att riskera upplopp. Att det är möjligt att jogga inom "området" i shorts och linne. Och framför allt att säkerheten borde vara högre här inne. Återkommer till säkerheten...

Men även om vi betalar nästan dubbel så hög hyra här som "på stan" så drabbas vi av ständiga strömavbrott. Varje dag bryts strömmen mellan kl 12-13, 15-16, 18-19. Vattentillförseln är däremot helt ok, även om vi var utan vatten knappt ett dygn i förra veckan.


Säkerhet
Här är mycket säkerhet, men om den är bra låter jag vara osagt....
Utanför vår lägenhet har vi en vakt från G4S dygnet runt. Ute på gatan sitter det ett gäng local som ska vara "security". Vi pyntar iaf dem rejält med pengar och jag tycker mest att de påminner om statister från serien Sopranos.
Minns ni avsnitten när maffia gubbarna satt på ett bygge hela dagen, i sina solstolar, iförda joggingoverall och lyfte en falsk lön som konsulter? Precis den känslan har jag här...

Sedan så finns det en vaktkur med 2-4 G4S snubbar ungefär var 100 meter längs vägarna här. Var 500m typ, har dom byggt lite större kurar och även en vägbom som dom höjer och sänker hela tiden.

Förutom dessa finns alla som säkerhetsvakter vid respektive ambassad. 10, 30, 50 vakter runt och utanför varje ambassad, lite beroende på hur stor eller viktig den är. Dvs Qatar har kanske bara 10 medan UAE har säker 50 plus. Låt oss då inte gissa på hur många det finns vid USA's ambassad...


Så nog är här mycket säkerhet!

Oavsett vilket och hur många de än är så har jag tyvärr inget som helst förtroende för dem...
Trötta, urless och sega i värmen sitter de och glor med en tio tusen mila blick framför sig. Killen som höjer och sänker vägbommen (oftast står de öppna) gör det långt innan bilen ens är i närheten. För bilen har ju diplomatskyltar.
Det är nog svårare att köpa äkta märkeskläder än att köpa falska nummerplåtar. En "bekant" här i stan köpte falska diplomatskyltar till sin bil på mindre än en timme, numera behöver han inte stanna i någon checkpoint alls...

I början av veckan hade jag sällskap av vår kära Medic Bengt. Riktigt trevligt!! Dels är han en bra, go och trevlig kille och dels så kändes det som ett bra avslut att hinna snacka av sig lite innan han åkte.

Men han har nu lämnat missionen och är hemma hos familjen i Dalarna. Det var med ett stort leende som han för sista gången gick in på flygplatsen här i Islamabad för att flyga hem.
Det var han väl värd. Bra jobat Bengt!!


Men samtidigt var det tomt att komma tillbaka till lägenheten. Är här själv. En vecka till. En vecka med obligatoriska genomgångar, handskakningar och avskedsord innan jag är den som går med glada steg mot incheckningen och friheten...

Men, om en vecka är jag på väg... På väg hemåt... På riktigt!!