2012-06-25

Timmar... timmar....

Nu är det bara timmar kvar tills min mission är över.

Formellt sätt är jag fri att lämna UNMOGIP, Pakistan-Indien vid midnatt! Detta innebär om cirka 3,5 timme!!
Nu går mitt flyg först strax före 05 imorgon bitti, så jag hålla mig ett par timmar till innan det bär av, men det är nära nu...

Pga knöliga förbindelser så måste jag ta en övernattning i Doha innan jag kommer hem. Åker alltså vidare från Doha på onsdags morgon mot Kastrup. För att sen ta tåget över bron och bege sig hemåt.


Alltså, om allt går som jag vill beträder jag Moder Svea´s jord igen på onsdag eftermiddag och räknar med att vara hemma på onsdag kväll. Vara hemma. Hemma...


Hade säkert gått (och vet att våra hjältar på ResUS säkert hade fixat det) att komma hem utan övernattning, men det hade nog inneburit fler byten, krågligare flyg, nästan samma totala restid och sämre bolag. Nu vill jag inte chansa. Utan jag kör på säkra kort!

Känns konstigt. Att säga att man SNART är HEMMA. Hemma på riktigt.
Ska bli skönt. Riktigt skönt. Fantastiskt skönt...



Men samtidigt så är det konstigt att lämna detta. Känns inte dumt, känns inte illa och självklart vill jag inte stanna. Men det känns lite "udda" att jag kommer att lämna detta om ett par timmar...



Har pratat mycket med flickan om detta. Varför det känns som det gör.

Eftersom hon är en klok flicka fick hon mig att inse vad som är skillnaden denna gången jämnfört med tidigare missioner.

Då har det varit förbandsmissioner, där det har byggts upp en stämning efter hand. En känsla har sakta växt fram att slutet närmar sig. Förväntningarna har ökat och glädjen har växt/byggt/tvingats fram efter hand. Folk går och nynnar på "hemåt det bär..." och det är väldigt uppenbart att det "snart är över".



Fast här är det bara jag som åker hem nu. Och det är inget speciellt med det. För var och varannan vecka åker eller kommer någon. Dessutom så rullar jobbet på här vecka in och vecka ut. Alltså är inte "min" hemrotation något speciellt. Och alla lunkar på i sina vanliga sår utan att någon "åka hem" stämning byggs upp...



Men utan tvekan. Det ska bli SKÖNT att komma hem-hem. Hem på riktigt...
Och jag ska strax ladda över "hemåt det bär..." i min ipod, så jag kan lyssna på den när jag åker till flygplatsen inatt!!

4 kommentarer:

  1. Välkommen hem!!
    Kram Linda i Knäred, med familj!!

    SvaraRadera
  2. Fatta vad fort ett år går egentligen.... Välkommen hem, nu skiner faktiskt solen, du som tar den med dig kanske!!!
    Visst är det häftigt att C o jag sett en lappuggla hihi!!! Ska till Visingsö o spana på fler fåglar om en stund:-)
    Återigen välkommen hem:-)
    Kram familjen "Vilt"

    SvaraRadera
  3. VÄLKOMMEN HEM, och håller tummarna att resan klaffar och går bra!
    Kram syrran

    SvaraRadera
  4. Välkommen hem!! Ska bli skoj att kunna träffas lite oftare....
    Res försiktigt!!!
    Kram kram Sara och Niklas

    SvaraRadera