2011-07-11

Första veckan på fältet KLART!

Utredningar, observation mot Line of Control (så kallad gränsen), slingrande vägar över bergpass kring 3000 meters höjd och kraftiga monsumregn. Allt på en vecka. Säga vad man vill, men inte så illa pinkat för vara första veckan på jobbet.

Den första veckan var som tidigare sagt en introduktionsvecka och innehöll mest administrativt tjafs. Massor av folk som mer eller mindre engagerande förklarade hur olika saker borde ske. Efter det begav jag mig ut till fältstationen (FS) DOMEL som ligger i staden Muzaffarabad, av vissa kallad "huvudstaden i Pakistanska Kashmir". Typ halv till en miljon invånare, beroende på vem som påstår, i Y-et där två floder möts. Men mer om detta en annan dag....

Första veckan här inleddes intensivt. Måndagen var transport hit vilket första 2-2,5 timmarna var på en 2filig motorväg som var uthuggen ur bergssidorna. Slingrigt som tusan, men helt ok. Sedan tar motorvägen plötsligt slut och vägen övergår till den slingrande stig som antagligen har funnits där sedan åsnorna trampade upp stigen. Vägen är inte bredare än att man måste ut i väggrenen när man får möte och stora delar, dock inte allt, är (eller har iaf varit) asfalterat... Märkväl så är detta huvudvägen in till Muzaffarabad från övriga delar av landet. Mig veterligen finns ingen flygplats här heller, men det skall jag undersöka någon annan dag.

Direkt på tisdags morgon begav vi oss iväg för att lösa en av våra huvuduppgifter. Att försöka bringa klarhet i en påstått överträdelse i det stilleståndsavtal som finns mellan Indien och Pakistan. I korta ordalag innebar det att vi tidigt, tidigt lämnade fältstationen för att köra på slingriga bergsvägar (vi pratar fortfarande småvägar ner till stigs storlek) upp över ett pass på cirka 3000m höjd för att slutligen hamna nere i Lipa-dalen. Där övernattade vi i en pakistansk battaljonsförläggning för att dagen efter bege oss ut till aktuell plats. Lite foto, några intervjuer och slutligen några kloka tankar från stiliga militärobservatörer resulterade i en rapport. Nu är det inte vi som avgör hur det skall hanteras politiskt, utan vårt jobb är enbart att observera och rapportera vad vi ser! Dagen avslutades med samma långa väg hem....

För övrigt har veckan innehållit allt från att närvara (och observera) vid en av de få gränsövergångar som finns här i Kashmir mellan Indien och Pakistan, till att åka upp på en bergsida med kikare och vår blåa flagga för att observera längs med "gränsen".

Jag har blivit "klassad" intresserad och smart (Niklas... Säg inget...) och därför redan blivit involverad i de administrativa uppgifterna som finns på fältstationen. Om vi tycker att det är mycket pappersexercis hemma, skulle ni bara veta vad som krävs för att få fram nya skursvampar till köket, genom FN´s beryktade system. Säker bra, säkert viktigt men garanterat håller det många sysselsatta....

Nu de närmaste dagarna så skall vi ut på ytterligare en utredningen, fast denna gången så långt bort man kan komma i vårt område. Det innebär minst 10 timmar i bilen dit, övernattning, utredning, ny övernattning för att slutligen kuska 10 timmar hemåt igen. Eventuellt går vi en annan väg hem, om passet är öppet. För två veckor sedan låg det fortfarande så mycket snö att de ej hade lyckats ploga upp vägen. Jo, bergen är rätt höga här...

Auf wiederhören
Den Långe

 Första formella uppgiften. Fotograferas ihop med en sagesman.

 Möte med en plutonchef vid hans förläggning. Kollegan major Kim valde att ställa sig på den högsta stenen...
Jag tog lite mer hänsyn och ställde mig jämnt istället.

2 kommentarer:

  1. Skönt att höra att du är sysselsatt och tom blivit klassad som "smart"....men det visste vi ju redan att du är! Tycker om att få se lite bilder, kul att få en bild av hur det ser ut där du befinner dig! Jag funderar en massa på hur det ser ut....lite rätt har jag;)
    Lycka till med den lite längre trippen och var rädd om dig!!!

    Saknar dig här hemma!
    Puss och kram från din Carolina

    SvaraRadera
  2. Hello you Tall-One;)

    Bra initiativ till en blogg. Kul att kunna följa dina strapatser där borta i fjärran!
    Antar att inläggen kommer vara många och täta till en början och sedan avta lite i styrka när allt inte är nytt för dig längre. Men vi tvekar inte en sekund på att du inte kommer att orka blogga hela vägen;)

    Här har det för kännedom inte blivit nedsläpp än....Väntar och väntar och gör allt för att den ska komma ut. Inne på tredje dagen på öt och det är drygt men den som väntar på något gott.....sägs det iaf:-)

    Höres snart igen

    Kram på dig och var rädd om dig

    /Fia, Johan och Malte

    SvaraRadera