Segt nu...

Vill egentligen inte klaga och tycka synd om mig själv.... Utan syftet är att göra precis som vanligt. Jag berättar om bitar ur min vardag, vad jag funderar på och saker som jag upplever...

Ohhh... Alla dessa tecken på att det är segt nu...

• Klockan är inte ens 10.00 här och jag har redan varit inne på DN, SvD och lokal blaskans hemsida typ 3 ggr. Kan ju konstatera att det sker väldigt få uppdateringar på hemsidor mellan 03,30-07,30 (svensk tid). Men likväl går jag in på sidan igen för att kolla...
• Av samma anledning är det osannolikt någon skickar mail till mig kl 05,00 svensk tid. Men likväl har jag kollat min inbox både när jag vaknade och för en stund sedan...
• Småäter. Som tur är håller jag mig mest till frukt och nötter. Men ska erkänna allt pepparkaksförrådet krymper oroväckande fort... Och nej Jenny, för guds skull, skicka inte ner mer kakor!! Allt tid sugen, aldrig hungrig. Måste köra på klockan för att äta när det är "dags". Annars vet jag inte om jag hade svultit ihjäl eller spruckit som en ballong...
• Inte trött på kvällar, sover knaggligt, vaknar tidigt, trött på dagen...
• Har många bollar i luften, flera uppgifter på G samtidigt, påbörjar saker innan jag har avslutat det gamla...

Alla dessa tecken känner jag igen. Jag vet att det är såhär rastlösheten visar sig. Och jag tror mig veta varför jag är rastlös.

För min del så känns det som om missionen har hamnat i ett dödläge. Det är knappt 2,5 månader kvar innan jag åker hem, på riktigt. Alltså är det får lång tid att glädja sig över att åka hem, samtidigt så är det såpass nära att det är svårt att förneka...

Det är 2 veckor kvar tills C kommer ner och det ska bli underbart. Men det är 14 dagar kvar, vilket känns ganska länge...

I princip dagligen så är det "tjaffs" med Knäcke-Häxan ("min sekreterare" som fått det välförtjänta smeknamnet!). Fakta är att hon drar olika stories varje dag, skravar i varje ända och ändrar "fakta" under pågående samtal.  Och Knäcke-Häxan tar energi vilket gör mig trött...
Visst, kanske låter obehagligt och någon tycker kanske att jag är elak när jag skriver detta. Men.... det är tyvärr sant!!

Till exempel igår hade vi besök av en säljare från en av stadens 5-stjärniga hotell. (Hon har en massa "kontakter" med olika hotell som ofta bjuder henne på gratisluncher... Mig veterligen finns det inget som faktiskt är "gratis-lunch" Undrar vad hon ger dem tillbaka...)
Vi pratade om att jag tränar en del, att jag inte räds solen och försöker att röra på mig trots att det är varmt. Då utbrister K-H: - Ja, Kapten Mattias han springer 20 till 22 km varje dag!

Killen kollar förvånat på mig, jag skakar diskret på huvudet och säger försiktigt att -Nja... Kanske inte riktigt...

Men K-H fortsätter att ogga och säger att jag häromdagen gick från CP till kontoret snabbare än vad hon hann att åka i bilen. 

• För det första så är det inte sant, för hon var tillbaka före mig.
• För det andra tar den sträckan normalt 30 min att gå och max 10 min med bil.
• För det tredje stannade jag och käkade på vägen tillbaka. Dvs tog mig nog mer än en timme att ta mig tillbaka...

Eller som imorse. I början av ett samtal som vi har påstår hon att en kille har ringt TILL MIG och gett mig info. Eftersom jag har tröttnat på henne så förklarar jag att det inte är sant och att hon far med osanning igen. Hon ändrar sig lite och säger att det var en ANNAN som ringde till mig. NEJ (för fan! Jag vet väl om någon har ringt till mig eller ej! Skärp dig!)
Då ändrar hon sig igen och säger att det var en annan kille som ringt till en annan kille istället.

Hela tiden... Ljuger, ändrar sig, avbryter och rättar och ändrar igen... Hela tiden!
Med andra ord, hon ljuger som en häst travar!!

Men, ett litet ljus på horisonten är att det redan har hunnit passera lunchtid (har faktiskt jobbat lite emellanåt, medan jag skriver inlägg) och snart är ytterliggar en dag till ända.....