Brazilien firar sin ”Armed Forces Day” idag. Detta skedde på ett av stans lyxhotell med mottagning och inbjudna gäster. Mingelmat och vin. Buffe och mer dryck. Indiska marinmusikkåren spelade och tal hölls.
Mingle sker på högsta nivå vilket innebär att man går runt, presentera sig och knatar vidare till nästa glas och gäst. Kontakter knyts, visitkort byts, politik diskuteras varsamt och ”lagom” dåliga vitsar berättas.
Växlar ett par ord med Ukrainas försvarsattache med följe. (Skall inte svära på vem som var attachen och vem som var ”hangaround” men båda hade ukrainska uniformer). En av dem pratar felfri engelska med lätt sydstatsbrytning medans kollegan pratar en sådan engelska som alla ryssar gör i dåliga filmer.
Precis som vanligt drar jag den ”politiskt korrekta” visan om vad UNMOGIP gör, att jag varit på både indiska och pakistanska sidan samt vad mitt jobb längs Line of control innebär.
Men döm av min förvåning när den ukrainska kollegan med sämre engelska, när vi blivit ensamma, böjer sig fram och säger lite diskret på klockren svenska: -Hur är läget vid gränsen?
Visst, lite lätt brytning fanns men f#n så mycket bättre än pizzakillen på hörnet snackar!
Han återgår till engelska och säger snabbt att ”för hundra år sedan läste jag lite svenska” men har glöm allt idag.
Jo, tjena...
