Julkänsla....

Hemma! Skönt...

Några dagar kvar till doppareda'n. Flickans enda lediga dag innan jul. Vår enda ledig heldag tillsammans (utantaget röd-röda dagar) på hela min leave...

Så dagen går i lyx/jul tema!

Morgonpromenad tillsammans. Efterlängtat. Lyxfrukost. Drack (stark)glögg efter frukost med saffranskaka, lyssnar på julmusik och snöblandat regn faller mot fönstret.

Just nu är det massage för henne (jag fick min i går eftermiddags) och jag tjuvstartar med julklappsfuxet strax. Julklappsplaneringen smides igår och resten av dagen kommer att tillbringas i inköpens tecken.

Ikväll är det julbord...

Skönt att vara hemma igen, att vara tillsammans igen och att julen tår för dörren!


Ps Till alla er som har hälsat mig välkommen hem, tack igen! Det värmer lite extra i höstrusket!

Ville väl, men....

Nämnde för min förare att jag tänkte köpa lite blommor att ta med hem. Ni vet, att mötas på tågstationen och  ett stort fång röda rosor... Ja... lite klyshigt, men varför inte?

Jo, då utbrister han. –Ja, dom säljer blommor billigt varje morgon på ett torg i närheten!

Lysande tänkte jag och börjar köra lite kontrollfrågor.

Säljs det alla dagar? –Ja!

Är det bra grejor? –Ja!Typ grossist försäljning till gatuförsäljare...

När säljs det? –Tidigt på morgonen.

När är det? –typ kl 4-5-6

Igår morse gick jag morgonpromenad i den riktningen och kollade lite. Hittade inget men så en kille, som jag känner igen som gatuförsäljare i grannkvartert, komma gående från ”rätt riktning” med en famn full med blommor. Eftersom jag var lite sent uppe den morgonen, typ halv åtta, gjorde jag antagandet att det fanns blommor i närheten men jag var inte på exakt rätt ställe. Dessutom var jag kanske sent ute.

Så igår kväll kollade jag igen. Säljs det blommor där imorgon, är det på rätt plats och så vidare.... fick bekräftat att jo vid 5-6 tiden säljs det blommor och tvingade tillochmed honom att peka på en karta!

Saken är biff, nu skulle det köpas blommor i massor! Satt klockan på 0500 imorse och började 40 min promenad mot ”blomstermarknaden”. Iskallt ute (typ 6 grader) och inte en käft sålångt ögat såg. Tillochmed de herrelösa hundarna låg och huttrade hörnen.

Ja, ni kan ju gissa hur utfallet blev....

Väl framme så är där stendött!! Inte en käft, inte ens resterna av en pellagonia som låg och skräpade på marken... Så det var bara att vända på snoken och knata hemmåt igen...

Så återigen har vi lärt oss att förtroende är bra, kontroll är bättre men inte ens det hjälper alltid i Indien. För han ville säkert väl, men hade inte helt rätt...

Får väl stanna till på pressbyrån på stationen för att köpen en blandad bukett istället....

Av praktiska skäl så har jag fördröjt detta inlägget en dag, vill ju inte förstöra överraskningen från pressbyrån!

Nästa frukost i Doha!

Imorse blev det en tidig, lång och fruktlös morgonpromenad... (läs mer om detta i ett inlägg på söndag kväll)

Men det innebär att jag hunnit med att jobba någon timme innan frukost. Skönt. Det finns alltid en del saker som ligger och skvalpar ända in i slutet.

För idag så sker överlämning till min "stand in". En kroatisk kollega skall lösa min tjänst de 16 dygnen som jag kommer att vara hemma. Så rutiner skall förklaras, papper skall signeras och möteslokaler skall visas.

Men det viktigaste av allt är att inatt bär det av till flygplatsen!
Vid 0400 lyfter kärran mot Doha och en snabb frulle i loungen där, för att sedan stutsa vidare till Köpenhamn! I broderlandets hufvudstad hoppar jag på ett tåg norrut och om planen håller så är jag HEMMA imorgon kväll. I vårt hem tillsammans med hon som betyder mest!

Skönt. Riktigt skönt....

Så dax för årets sista frukost i Indien och sen börjar överlämningen!

Ses snart!!

Det kliar...

Har klåda. Kliar på typ... Armar, ben, nacken, magen, huvudet. Lite här och lite där... Kliar verkligen över allt.

Sist jag var på mission och fick klåda berodde det på att min lever hade lagt av. Då blev jag inlagd och var seriöst sjuk i flera dagar. På den tiden fanns ett norskt fältsjukhus nästgårds och även ett svenskt team jobbade där. Så jag blev mycket väl omhändertagen och undersökt. Prover togs, tester kontrollerades och alla var mycket fundersamma.

Kändes iofs sådär när läkaren sa ”du har inte någon allvarlig cancer, det har vi uteslutit. Nu ska vi gå vidare på listan” Skönt att jag inte hade cancer, men obehagligt att de började i den änden...

”Hur är läget vid gränsen..?”

Brazilien firar sin ”Armed Forces Day” idag. Detta skedde på ett av stans lyxhotell med mottagning och inbjudna gäster. Mingelmat och vin. Buffe och mer dryck. Indiska marinmusikkåren spelade och tal hölls.

Mingle sker på högsta nivå vilket innebär att man går runt, presentera sig och knatar vidare till nästa glas och gäst. Kontakter knyts, visitkort byts, politik diskuteras varsamt och ”lagom” dåliga vitsar berättas.

Växlar ett par ord med Ukrainas försvarsattache med följe. (Skall inte svära på vem som var attachen och vem som var ”hangaround” men båda hade ukrainska uniformer). En av dem pratar felfri engelska med lätt sydstatsbrytning medans kollegan pratar en sådan engelska som alla ryssar gör i dåliga filmer.

Precis som vanligt drar jag den ”politiskt korrekta” visan om vad UNMOGIP gör, att jag varit på både indiska och pakistanska sidan samt vad mitt jobb längs Line of control innebär.

Men döm av min förvåning när den ukrainska kollegan med sämre engelska, när vi blivit ensamma, böjer sig fram och säger lite diskret på klockren svenska: -Hur är läget vid gränsen?

Visst, lite lätt brytning fanns men f#n så mycket bättre än pizzakillen på hörnet snackar!

Han återgår till engelska och säger snabbt att ”för hundra år sedan läste jag lite svenska” men har glöm allt idag.

Jo, tjena...