På rymmen ut i verkligheten

I helgen som gick föreslog jag för min finska kollega att vi skulle hitta på något. Gå en runda på stan, kolla in någon sevärdhet eller göra en utflykt. Helt enkelt under någon timme rymma från vår öppna anstalt, besöka verkligheten och se hur livet ter sig där ute i verkligheten.

Vårt liv har av en kollega jämförts med att vara på en öppen anstalt. Du bor och lever på ett inhägnat område, det finns vakter som kollar dig när du åker in och ut. Du har personal som varje gång du skall jobba kör dig dit du skall och ser även till att du kommer tillbaka. Varje morgon och kväll skall du rapportera din närvaro. Det är någon annan som bestämmer vad du skall göra… 

Men mer om det en annan dag. 

Nu åter till vår flykt ut i verkligheten!

Jo, min finske kollega Ahti visste att det fanns en bazaar i centrum av staden så dit bad vi vår chaufför att köra oss. Förresten, riktlinjerna för att vistas ute bland allmänheten är att man aldrig skall uppträda själv, veta var man är, försöka uppträda diskret och undvika att utsätta sig för onödiga risker. Självklart följer vi dessa rekommendationer. Vi var ju två stycken, vi visste var vi var och försökte att undvika onödiga risker. 

Men, hur uppträder du som en nästan 2 meter lång vit europé med rakat huvud diskret när resten av befolkningen är svartmuskiga män klädda i särk? Dock gick det bra och jag fick med mig en del intryck hem.

Vilken uppfattning har jag fått av livet på gatan i Muzaraffabad? Tyvärr måste jag sammanfatta det hela med: Skitigt, lortigt och osmakligt! Ordet äckligt ligger nära till hands…

För er som känner mig vet ni att jag älskar att strosa runt. Gillar att kolla in nya ”kulturer”, tycker annorlunda saker kan vara intressant och alltid öppen för det ovanliga/nya. Men här måste jag säga.. Näää… Riktigt illa faktiskt!

Visst kan det vara charmigt att möta en buffel lunkandes runt inne på bazaaren. Men när djuret är så skabbig och skitig att man flyttar sig flera meter för att inte ens riskera att komma i närheten är det allt annat än charmigt. Och när du sedan ser bufflarna står i en pyrande, rykande sophög och bökar runt för att hitta något ätbart är det inte alls trevligt.

När du kollar mer på marken än i butikerna/hålen i väggen för att undvika att trampa i avfallet som ligger precis över allt. (Allt från ruttna hushållssopor och vanligt skräp till saker jag inte ens vill veta vad det är…)

Det mesta som säljs har en grå, fet soggig hinna över sig och ser så motbjudande ut att det inte ens är intressant att fundera på vad det kostar. Oavsett om det är kryddor, grönsaker, kökstillbehör, tv-fjärrkontroller eller skor. Allt som är ätbart kryllar mer eller mindre av flugor och annan ohyra.

I boden som säljer kött hänger delar av djurkroppar upphängda på krokar ut mot gränden. 30-35 grader varmt och inget solskydd här inte. Huggkubben som allt styckas på är sönderhuggen i flisor, indränkt med gammalt blod och gud vet vad. Överallt finns det flugor såklart.

Behöver jag nämna hur händer och kläder ser ut på slaktaren?

Här och var säljs det mat ur små hål i väggen. Mycket är friterat och det står gasoleldade pannor fylld med något slags fett och puttrar i ett hörn. För att man skall visa upp vad man har att sälja, läggs det upp stora högar den färdiga maten ut mot gatan. (Detta gäller även de hak som ligger ut mot det hårdaste trafikerade vägarna.) 

Vissa av ställen har även några platser att sitta på men det är svart av sot, grått av fett och så solkigt att jag aldrig skulle gå in där. Behöver jag säga något om hygienen på händer, kläder eller redskap? Obefintligt…

Som sagt var, jag har varit runt på en hel del skumma ställen på vår jord. Både i så kallade I- och U-länder på olika kontinenter. Ätit både det ena och det andra och det är sällan jag har tvekat. Möt olika kulturer och religioner.

Men… nä… nu blir jag bara ledsen, illa berörd och framför allt illamående… Detta land och dess människor har en lång väg att vandra…