2012-02-17

- "Äntligen!!"

Nu är det inte med samma glädje och glimt i ögat, som Gert hade när han sa -"Äntligen"... Utan det är mer känslan som Horace Engdahl hade när han hörde utropet. Äntligen!!

När man pratar om Delhi hör man om den galna trafiken, alla människor och mixen av brittisk kolonism och djupaste slum. Och dessutom nämns ofta den beryktad "Delly-Belly". Och nu har jag upplevt inte bara kulturen och folket, utan upplever även "Delly-Belly".

Att man drabbas av magåkommor när du reser i främmande länder med främmande bakteriekulturer och hygienreferenser är självklart. Och det är något som jag kallt räknade med inför denna missionen.
Men, peppar, peppar ta i trä!, hitills har jag klarat mig bra. Riktigt bra faktiskt. Men inte helt utan min beskärda del...

Har inte tänkt att involverar er i några detaljer, men jag har gjort några intressanta iaktagelser.Tre gånger har jag (eller min mage rättare sagt) råkat illa ut sedan jag kom till Delhi den första dec ifjol.
  • Första gången var dagen då jag kom hit. Redan första dagen. Skoj.... Den gången var antagligen en macka på inrikesflyget boven. Innebar en jobbig natt men inte mer än så.
  • Nästa tillfälle var när jag skulle hem på leave. Var i god tid på flygplatsen, slår mig ner i businessloungen. Äter lite från buffen, tar en drink och väntar på att flyget skall gå. Ganska exakt tre timmar efter  jag ätit i loungen får jag TYDLIGA tecken på att något var fel med maten. Problemet var självmarkerande och löste sig också själv, så att säga. Sen var det lugnt igen...
  • Nu tredje gången gillit...? Nu var jag på en restaurang och åt med ställföreträdande chefen för missionen. En av stans finaste kvarter, krogen var medelklass och vi åt varsin burgare. Men något måste varit fel. Rejält fel. För denna gången måste jag erkänna att jag nog har åkt dit erjält!
    Dessutom var det jag som tog notan även denna kvällen så jag kan inte ens trösta mig med att maten var gratis...
I snart två dygn har jag haft kraftiga buksmärtor.
Första dygnet var det konstant smärta/kramp som gjorde det nästintill omöjligt att sova eller göra något annat vettigt. Nu har det övergått till rejäla attacker kommer ungefär en gång i halvtimmen. Och det känns inte som om jag har någon feber längre, så det går trots allt i rätt riktning.

Som tur är har jag sluppit riktig illa Jalla. Alltid att glädja sig över. Eller hur?

Ringde och snackade med vår egen Medic-Bengt innan i eftermiddags. Har var inte helt nöjd med min beskrivning och rekommenderade mig att köra en dos antibiotika.

Jalla, är ju inget konstigt tyckte Medic. Men buksmärtor så länge, som inte släpper gillade han inte riktigt. Kan tydligen var någon värre bakteriell grej. Inte helt lätt med diagnos över telefon...

Får se hur det går. Än så länge lever jag, behåller maten helt ok och kan till och med stå och gå. Så jag klagar inte. Och i värsta fall så får jag väl uppsöka läkare efter helgen. Vi får se...

Äntligen kan jag bocka för rutan med "Delly-Belly". Gött

2 kommentarer:

  1. Aj aj aj... Din stackare. Låter ju inte alls bra. Hoppas antibiotikan hjälper snabbt! Ses snart! :-D Stora krya på dig kramar från Jenny!

    SvaraRadera
  2. Fy din stackare!!! Ta antibiotikan så det inte biter sig fast i din krop!!!! Vet hur vi är i familjen, men ibland straffar det sig att tro att saker och ting går över av sig själv :-(
    Och tänk på att du snart skall sitta på ett flyg hem och resan är lång nog utan att oxå vara kass i buken och behöva ha en toa innom synhåll.
    Kram syrran

    SvaraRadera