Oväntat möte...

Helgen förlöpte ganska lugnt... Flyttade runt arbetsuppgifterna och tog stora delar av lördagen ledigt. Vilket innebar att söndagen ägnades i stora delar åt administrativa uppgifter som att till exempel avsluta veckans rapporter och förbereda den kommande.

Men lördagen som sagt var, blev en ”utflyktsdag”. Denna gången vände jag näsan mot Old Delhi. De gamla stadsdelarna som enligt många visar det riktiga Delhi. Tjaa..

Inte vet jag, men det är en annan sida av stan som jag upplever där. Trångt, gyttrigt, skitigt och massor, massor av människor... Och jag får väl hålla med om att det är kanske mer ”indiskt” än de breda, förhållandevis rena, och prydliga avenyerna som man ser i New Delhi.

I de kvarter som jag knatade runt i pågår det en hel del ”whole sale”. Det vill säga återförsäljning i större partier. Och för att flytta godset kryllar det av ”bärare”, dagarbetare eller ”kuli” som de kallades förr. De står och hänger längs gatorna med sina skrangliga träkärror och väntar på nästa uppdrag. Självklart är de fattiga, ser riktigt slitna, skitiga ut och sliter som djur när de drar sina överfyllda kärror i gränderna.

Tyvärr är måste jag erkänna att jag hunnit bli så avtrubbad, eller van, att jag knappt reagerar längre. Men plötsligt ser jag något som inte passar in, något som bryter mönstret och får mig att reagera.

Plötsligt inser jag en kärra som ja möter dras av en vit kille. Skitig, sliten och lika skabbig som alla andra, men han är helt klart europe. Blond, ljus i hyn och ser ut som vem som helst hemma. Kan vara irländare, skandinav eller liknande. Blir väldigt förvånad och omedvetet saktar jag in mina steg när möter honom.

Men hans blick säger mig direkt, om det är pga droger, mental ohälsa eller bara uppgivenhet låter jag vara osagt, att jag ska byta sida, titta bort och gå vidare som om inget hänt...