2012-01-08

Jetlag som heter duga...

4,5 timmes skillnad mellan Sverige och Indien borde inte vara något större problem. Men denna gången har ju resan tagit rätt många dygn och framför allt har jag inte sovit några större mängder.
Alltså förlåter jag min kropp, ber den om ursäkt och accepterar faktumet att inte ens med klockans hjälp kan den avgöra om det är dag eller natt, morgon eller kväll....

Jo...
Startade hemmifrån tidigt torsdag morgon. Sov inget på första flighten för att kunna sova ordentligt på nästa plan, vilket jag missade... Efter massor av strul, stress påslag och en hel del ångets/oro lyckas jag slumra ett par fyra-fem timmar på flygplatshotellet innan nästa resdag startar.

Fredagen innebär ytterligare en lång resdag. Denna gången är jag lite lätt nojig över att missa anslutningar så det slumras INTE i vänthallar eller gater!
På sista flyget lyckas jag somna och sover nog drygt en timme mitt mellan mat, pakistanier och flygvärdinnor.

(Som parantes märktes det att jag var i en annan världsdel och på väg mot en helt annan del av världen. Jag var den ENDE "vita" personen som jag såg i economi klass på denna gigantaiska jumbojet. När vi landat såg jag 2 västerläningar till i diplomatkön vid viseringskontrollen. Annars bara mörkbuskiga män, män i långskjorta och män som lever upp till bilden av "pakistanier". Ser bara 3-4 kvinnor med barn. Annars bara män....)

Och det är den enda som jag sover detta dygnet. Landar strax efter 02. Pitstoppet i lägenheten innebär bara svensksnack, uppdateringar på läget i missionen och en snabb ompackning innan resan bilen kommer för fortsatt resande. Ingen sömn eller vila.

Bilresan innebär inte heller någon sömn. Slumrar till någon minut men inget jag vill egentligen. Dels säger regler det och men framför allt säger sunt förnuft att jag inte ska sova när jag åker med pakistansk förare i mörker när det regnar i 100 knyck i paktistanska trafiken...

När jag väl kommer ombord på inrikesflygningen på eftermiddagen kraschar jag bokstavligen. Kommer inte ihåg att vi lyfter och vaknar till under inflygningen. Dryga timmens välbehövliga vila!!

Vid 20 tiden på lördag kväll är jag äntligen färdig med överlämningen. Kommit in på mitt rum, monterat mitt myggnät och går och lägger mig. Trots att jag är trött så att jag nästan mår illa tar det en stund innan kroppen fattar att det är ok att somna.

Vaknar kl 01.05 (svensk tid 19.35) Klar vaken. Pigg. Kan inte somna om...

Kl 02.40 är sista gången som vet att jag kollat på klockan innan jag somnar. Vaknar strax efter 09 och är trött... Men måste gå upp.

Hela denna dagen har jag gått i ett töcken och väntar nu på att det skall bli kväll så att jag kan somna "på rätt tid" för att komma ikapp.

Bara att bita ihop och göra rätt sak baserat på var klockan är och inte vad kroppen vill eller tror...

3 kommentarer:

  1. Stackaren denna resan går ju till historien :-(
    Låter som att det skulle varit en befrielse att sovs och slippa se den körningen.
    Själv sitter jag här nöjd efter att ha ätit falafelrulle med indisk kryddad yoghurt. Hur gott som helst!
    Kram syrran

    SvaraRadera
  2. Ja vilken resa!! Men jag är glad att du är framme och att du landat i din säng för att sova ikapp lite iallafall:)
    Tänkerpå dig!?
    Puss din C

    SvaraRadera
  3. Har du drabbats av snöovädret också som drar fram över Kashmir?

    SvaraRadera