Från friterat bröd via dagens sanning till I-tunes

Detta blir ett spretigt, blandat inlägg. Men så har också min dag varit

Förmiddag

Idag har vi en administrativ dag. Detta beror på att igår gjorde vi en utredning angående ett påstått brott mot ”fredsavtalet”. På grund av sekretess, begränsad meddelarfrihet och risk för repressalier (ni som vet vad som hände "Far Far Away" bloggaren förstår…) så vill/vågar jag inte uttala mig om hur en sådan utredning går till.

Men en annan dag kan jag berätta om en sak som jag bär inom mig. Det är ett utkast till en sketch i värsta ”The Office/Nilecity/Pang i bygget”-stilen. Sketchen ska handla om hur en  organisation, vi kan kalla den BeffeN, försöker utreda när landet, vi kan kalla det Bakistania, anklagar Bindia för att bryta mot ett fredsavtal… En annan dag…

Jo, åter till min frukost! Idag blev det prata, vilket innebär att kocken tar chapati degen, som är grovt mjöl, salt, vatten, och kavlar ut ett tunt bröd. Istället för att baka/steka den i en torr panna som man brukar för chapati så steks brödet i olja. Alltså något slags flatbröd som är stekt/friterat!

Som ni förstår behövde jag inte mycket mer till frukost än två av dessa bröd. Dessa lite som mjuka tunnbröd fast stekt, oljigt och frasigt ger en hel del energi. Jag har ätit detta förr, men då var de lite tjockare, kanske 5-7mm och ännu fettigare, så då stod man sig hela dagen!

Dagen har annars såhär långt innehållit mest pappersarbete. Skojar inte när jag nog har producerat ett 20-tal sidor hittills, som sedan skall kopieras i 3 ex…

Strax före lunch

Får ett sms från den pakistanske samverkansofficeren som är vår kontaktperson. Han vill träffas någon gång under dagen. Efter ett par sms fram och tillbaka lyckas jag tolka hans meddelande till att han vill träffas typ direkt… han pratar ganska bra engelska, men har såklart en speciell dialekt. På något vänster lyckas han förmedla denna dialekt även till sms..

Jaha, knäppa jackan och knata dit enbart för att få reda på två saker.

• Han kommenterar inte Indisk propaganda! (Det stod uppgifter om eldstrid mellan indiska och pakistanska trupper i indiska tidningar för ett par dagar sedan. Vår stab bad mig att få hans kommentarer om detta, då striderna skulle ha skett i ”hans” område.)
  Dock sa han inget huruvida det var sant, om det hade hänt något eller om det enbart var bullshit… Jag för min del tolkar hans tystnad på ett visst sätt, men jag har ju inte betalt för att tänka!
  
• Då det saknades en bokstav i ett ortsnamn kunde han inte hantera mina tidigare papper!  Sedan innan har det varit lite oklart om en ort här i närheten heter Sanh eller Sanhk. Att vi dessutom har nämnt förbandet som finns grupperat i där vid dess rätta enhetsbeteckning och varit överens efter samtalat om vilket förband det är, hjälpte inte.
  Alltså måste jag skriva nya handlingar, som förresten är i princip oviktiga eftersom jag kommer med nya på lördag och dessa är inte direkt avgörande för världsfreden, och trycka upp dem i 2x4 nya ex med stämplar och underskrifter. Men rätt ska ju vara rätt! Eller hur?

Efter lunch

Min kroatiske kollega hade gjort biffar till lunch. Först blev det uppvärmd soppa till förrätt, samma soppa för tredje dagen i rad – börjar kunna den nu, och sedan potatis med bondbönor och biffar. Gott, bra och inga konstigheter.

Däremot blev det lite mer intressant när vi satt och pratade lite efter maten.

Redan igår var ämnet uppe huruvida man skall bry sig eller inte, om man skall försöka göra ett bra jobb och vilken ambitionsnivå som gäller här i ”missionen”.  

För att göra en lång historia kort så konstaterade han igår kväll att jag som nordbo är ensam om att ha höga ambitioner med missionen här. 

Att FN har varit här i över 60 år och inte lyckats med ett skit, dvs gjort ett dåligt jobb som han uttrycke det. Att jag borde inta en mer ”balkan-stil” och inte bry mig så mycket eftersom ingen annan heller bryr sig här i missionen. (Bryr sig om att göra ett bra jobb alltså)

Vi kom in på ämnet igen efter maten och då säger han dagens sanning till mig. Jag citerar så gott jag kan på hans engelska:

Nobody cares here. This is a long, well paid vacation and just turn off your head. Do as everybody else.

Gissa varför jag är lite lätt frustrerad här ibland. Handlar inte om att jag vill förändra allt, förbättra världen eller rädda världsfreden. Jag tycker bara att vi kan och skall göra ett bra jobb och inte ens det ibland. Behöver inte vara bra utan hade räckt med ett anständigt jobb.

Det enda jag stör mig över, vilket jag försökte uttrycka till honom, är att folk inte bryr sig.

En del gör inte ens sitt jobb...

Dom bryr sig inte…

Bryr sig inte alls…

Förresten, medan jag har skrivit detta försöker jag ladda ner den nya versionen av iOS 5 till min padda. För att kunna det måste jag först hämta senaste versionen av Itunes, 73,38 Mb. Det har tagit mig nästan 25 min att skriva denna text och nedladdningen visar 2,60 Mb.

Som sagt var, inget snabbt nät här inte…